Mitt Winterwonderland

Gomorron.

Det är ju ett under att jag inte börjar gråta när jag tittar ut genom fönstret, eftersom jag är en lipsill, för det är tamig tusan den finaste vintern på flera år. Sjukt vackert alltså.

























Nä nu ska jag fixa till mig lite så jag kan träffa systern på stan, kanske blir det nån julklapp köpt. Det hoppas man.

Svejs

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0